Verkkommentarer

Ett mumlande utvecklas ”poco a poco” till en blues-artad sång. Varje instrument, I ordning: flöjt – viola – harpa, har sin egen tid att sjunga nästan solo.

Låt oss hoppas att världen utvecklas "poco a poco" mot det bättre.

"Poco a poco" är komponerad för flöjt, harpa och viola.

"Poco a poco" är skriven 2010 i Stockholm, Åsögatan. Durata: 6' 20".

I en Bob Dylan-text heter det ”There must be some kind of way out of here, said the joker to the thief”. Jag blev så besviken när det gick upp för mig att det var ”joker” och inte ”juggler”. Så därför upprättar jag härmed begreppet ”juggler and thief”. Jag tycker det ger härliga associationer till medeltida gatuartister. Den ene uppehåller publiken medan den andre går runt och stjäl. Något som dagens kulturarbetare kanske ska ta till sig för att överleva på sin konst.

I detta stycket har jag försökt närma trummor och trombone varandra så mycket som möjligt. För att uppnå detta använder jag bl. a. kvartstonsintervall i trombonestämman. Båda musikerna är solister. Inget ackompanjemang. Samma musik vandrar mellan stämmorna. Vem är jonglör och vem är tjuv?

"The Juggler and the Thief" är skriven för trombone och slagverk. Slagverket består av virveltrumma, 2 bongos, 5 tom-toms och bastrumma, allt spelas med två trumstockar.

"The Juggler and the Thief" är skriven 2008 i Stockholm, Åsögatan. Durata: 4’ 2o”.

Skogen andas och ger oss syre. Vi andas och ger tillbaka koldioxid. Träblåsarna andas mitt i skogens alla läten för att kunna spela sina långa fraser.

"Breathing of the Woods" är instrumenterad för blåsensemble:

Flauto 1-2

Oboe 1-2

Clarinetto 1-2 in Bb

Clarinetto basso in Bb

Fagotto

Contrafagotto

Corno 1-2 in F

Contrabasso

”Breathing of the Woods” är skriven 2003 i Stockholm, Åsögatan. Durata: 7’ 3o”.

”Bopbop” är en lek med fagottens mest typiska och utslitna uttrycksmedel: Staccato-åttondelar i stadigt tempo. Med smäktande fraser och snabba löpningar försöker fagotterna komma ur detta, men blir åter fångna i ”bopbop”-musiken.

"Bopbop" är instrumenterad för 3 fagotter och kontrafagott.

"Bopbop" är komponerad 2002 i Stockholm, Åsögatan. Durata: 4'.

"Into the Blue" för klarinett, gitarr och stråkkvartett.

Jag har aldrig kunnat dyka. Jag vågar inte kasta mig med huvudet först i vattnet. Kanske är detta en lyrisk manual till mig själv och andra i samma situation om hur man släpper loss och låter sig sköljas med. En pregnant melodicell löses ganska snart upp mellan stämmorna. Att simma under vatten, inbillar jag mig, är lite som att flyga. Därav alla uppåtgående rörelser. Från de långa tonernas kvartstonsböjningar till de melodiska frasernas strävan.Manualen är ganska komplex och svårläst. Man måste också vara alert när man spelar den. Men det är lätt att lyssna till den, om man bara lutar sig tillbaka och låter sig sköljas med. Lika lätt som att dyka…

"Into the Blue" är komponerad 2001 i Stockholm, Åsögatan, skriven för och tillägnad Ars Nova. Durata: 4' 25".

Galgamarken är namnet på förorten I Karlskrona där jag växte upp.

Detta är ett nostalgiskt icke-sentimentalt stycke. Det baseras på en barnpsalm: "Jag lyfter ögat mot himmelen". Det är ett fyrstämmigt polyfont stycke för violin, viola, violoncello och gitarr. Gitarren inramar stycket med en kort introduktion och en kort epilog. De fyra stämmorna är ganska komplexa, och tillsammans bildar de en känsla av barndom; utantill-läsning av psalmverser, glädje och förtvivlan I sandlådan och romantisk längtan någon annanstans.

"Utsikt från Galgamarken" är skriven för kammarmusikensemblen "Ars Nova" från Malmö. Stycket skrevs våren 2000 i Stockholm, Åsögatan för gitarr, violin, viola och violoncello. Durata: 7' 10".

"Utsikt från Galgamarken" tillägnas minnet av min syster Kicki.

"Förändringsfanfar" består av 365 små delar, var och en dedicerad till en av årets dagar. Stycket förändras något från dag till dag, så att efter ca två veckor har helt ny musik uppstått.

"Förändringsfanfar" är komponerad för två bleckblåsare. Instrumenteringen pendlar mellan följande alternativ: Två trumpeter, en trumpet och en trombone eller två tromboner.

"Förändringsfanfar" är beställd av Stockholm Europas Kulturhuvudstad '98 och komponerad 1996-98 på Saltö i Bohuslän och i Stockholm, Åsögatan.

"Parlando" inspirerades av min son Niels. Hans sätt att tala och hans tonfall i 2-årsåldern.

Materielet består av tre olika karaktärer: Lirico, Parlando och Giusto. Lirico är en ljus och vacker melodi. Parlando är en snabb melodi som i små intervaller kretsar runt en ton. Giusto består av kraftfulla rytmiska urladdningar på en ton eller ett ackord. De tre karaktärerna blandas ganska friskt samt påverkar och förändrar varandra.

"Parlando" komponerades för flöjt och harpa i Stockholm, Åsögatan 1996 - 97. Durata: 6' 10".

Jag ville göra ett interaktivt stycke där musikern inte bara hade möjlighet att påverka ackompanjemanget utan också fick fruktbara signaler från det.
Hösten 1991 bodde jag i Paris med hjälp av ett stipendium från Kungl. Musikaliska akademien. På IRCAM upptäckte jag datorprogrammet Max. I det kunde jag någorlunda enkelt göra ett så pass komplext "program" att jag inte kunde vara helt säker på vad det skulle åstadkomma. En ganska känslig "Witch", men med egen vilja, blev resultatet.

Så här fungerar det:
Trombonens tonhöjd, nyans och rytm tas upp av en "pitch-to-MIDI"-maskin och översätts till ett för datorn begripligt språk. "Witch"-programmet tar emot detta och skickar ut signaler till en sampler som innehåller bearbetade trombone- och röstljud. 4 olika "stämmor" varieras:

1. Ett harmoniskt arpeggio bestående av lätt bearbetad tromboneklang.
2. En ganska gles trumrytm som härrör från percussiva konsonanter.
3. En tätare jämn rytm som är röst-fonem.
4. En stämma som imiterar solisten. Imitationen är ej exakt. Endast konturen av solostämman går att urskilja. Filtrerad trombone, ibland förvillande lik stämma 1.

Dessutom påverkas tempo och efterklang.
Solisten har möjlighet att, med hjälp av speciella "melodinycklar" sätta igång resp. stänga av följande:
Hela "Witch"-förloppet.
Stämma 1.
Stämma 2.
Stämma 3's förekomst är mer eller mindre slumpmässig.
Stämma 4 förekommer inte alltid. Under vilka förutsättningar den imiterar är hemligt för solisten. Däremot går det att stänga av resp. sätta på stämma 4's beredskap.

"Talking to the Witch" är komponerat för trombone och dator 1993-1996 i Stockholm, Åsögatan och har delvis gjorts med medel från KU-nämnden, Kungl. Musikhögskolan.
Ljudbearbetningar har gjorts 1995-1996 på EMS, studio 1.

Ett utmanande och virtuost stycke för de olika sektionerna i blåsorkestern. Stycket är uppbyggt i sju mer eller mindre sammanhängande rum med ett genomgående tema:

"Room of Flutes"
I flöjternas rum förekommer utsmyckningar rikligt i form av snabba förslagsfigurer. Dessutom böjs meloditonerna ofta en kvarts ton uppåt. Satsen är bågformad.

"Room of Saxophones"
De böjda tonerna exponeras ännu mer. Men även förslagen finns kvar. De grupperar sig mer och mer till uppåtgående rörelser. Formen blir därför starkt stegrande: från klagan till utrop.

"Room of Double-Reeds and Double-Basses"
Oboer, fagotter och kontrabasar har huvudrollen här. Ett ganska hemtrevligt rum med melodi, åttondelsackompanjemang och basstämma. De snabba uppåtgående rörelserna finns nu i basstämman som flyktiga efterslag. Temat kan här höras helt oförvanskat i solooboe i de sista takterna. Stillastående form.

"Room of Straightened Brass"
Trumpeter och tromboner. Här ligger fokus på de snabba rörelserna. Temat kan möjligen anas i accenterna. Stegrande form.

"Room of Heavy Brass"
Horn, eufonium och bastubor. Återigen melodi, men som 4-stämmig koral. Bombarderad av sextondelar på samma ton och snabba uppåtgående rörelser. Väldigt starkt i början. Mindre starkt i slutet.

"Room of Clarinets"
Mycket snabbt avtagande i styrka. Den flyktiga uppåtgående rörelsen är tillbaka. För övrigt spelar klarinetterna en ackompanjemangsfigur som motiv här. Temat finns knappt urskiljbart i slagverkets gongar.

"Room of Sticks and Mallets"
Det sista rummet är slagverkets. Här är det också den snabba förslagsfiguren som bildar tema. Formen är stegrande till ett tutti på slutet: "Conclusion".

"House of Seven Rooms" är skrivet på beställning av SL's musikkår (nuvarande Blåsarsymfonikerna) och Rikskonserter 1994 i Stockholm, Åsögatan. Durata: 24'.

En snabb men återhållen första del. Helt homofon. Kvintavstånd mellan två stämmor. I övrigt unisont.
Andra delen utvecklar små brottstycken av den snabba linjen i början. Grupper och enskilda stämmor speglar varandra. Andra delen slutar i klimax.
Tredje delens piano pianissimo dolce är naturligtvis en kontrast men innehåller material från tidigare. Den blir en spegling eller avlägset eko av det tidigare tumultet. Stycket slutar med kvintintervallet.
"Spegelns regel" bygger alltså på alla sorts speglingar och ekon. Stycket är tänkt att framföras i en stor akustik för att ge ytterligare en dimension åt detta.

"Spegelns regel" är komponerad för brasstentett i engelsk standard: 4 trumpeter, horn, 4 tromboner och tuba. Stycket skrevs i november 1993 i Stockholm, Bondegatan.

Ibland använder jag ett verb som titel på mina solostycken. Jag ser på solostycken som något som är på väg – alltid.
”Gömma” gömmer något rent och enkelt under en komplex yta. Man hör det inte om man inte lyssnar noga.
Stycket har en hög grad av virtuositet och det kräver allt och lite till av sin utövare.

”Gömma” är skrivet för saxofonisten Jörgen Pettersson.

”Gömma” komponerades 1989 i Stockholm, Bondegatan. Durata: 13’.

Humoristisk och melankolisk text av den japanske haiku-mästaren Kobayashi Issa (1763 - 1828).

"The World of Dew is ..." skrevs direkt för Lamentabile Consort som är en unik svensk vokalensemble skapad efter gammalt engelskt mönster med en hög kontratenor, d. v. s. en manlig altsångare, i översta stämman.

"The World of Dew is ..." komponerades i blekingska Gnetteryd i november 1988.

"Förnimma" är skriven för cellosolo.

En idé om ett stycke som utvecklas som våra tankar eller drömmar.

Vi drömmer många olika drömmar samtidigt som blandas samman till en dröm. Reflektioner på dagens händelser, från barndomen och förnimmelser av framtiden. Detta stycket består av fem mer eller mindre distinkta drömmar eller tankar eller satser:

1.	Intenso, marcatissimo. Mycket distinkt och intensiv med en ojämn blandning av 2- och 3-underdelningar. Korta förnimmelser av nr. 3 och 5.
2.	Senza espressione. Mycket kall och uttryckslös men lånar mycket från de andra satserna: Förnimmelser av nr. 3, 4 och 5. Därför blir den en ganska surrealistisk dröm. Hela styckets tonalitet härstammar från denna satsen.
3.	Cantabile, intenso. En mycket djupgående dröm med få avbrott. Men det finns några: förnimmelser av nr. 4 och 5. Denna dröm är den längsta, längre än de andra tillsammans, och det finns en känsla av handling. Det finns många föredragsbeteckningar som t ex: glödande, lindrande, signalerande, trotsigt, blygt, uppriktigt, extatiskt osv.
4.	Senza progressione. Mycket ytlig och knappt märkbar som en fristående sats. Har dock eget tonmaterial och ett eget motiv som förekommer ofta i de andra satserna. I denna dröm finns minnen av nr. 3.
5.	Arpeggio con brio / Pazzo (galet). En kraftfull sats i tre korta delar med minnen av nr. 1, 3 och 4. Varje sats har åtminstone en kvalitet som är exklusiv: Nr. 1 med en tydlig irreguljär blandning av rytmiska två- och tre-indelningar. Nr. 2 är uttryckslös. Nr. 3 är längre än de andra tillsammans. Nr. 4 har sitt eget tonmaterial. Nr. 5 har arpeggion och är tredelad. "Förnimma" komponerades 1987, i Stockholm, Bondegatan. Durata: 11' 15".

Magnus F Andersson